Bevisat.

Naturvårsverket flyttade i helgen två vargar från renbetes området i Idre till Västra Götaland. Dom hade hoppats att dessa, enligt naturvårdsverket så genetisk viktiga vargar, skulle bilda revir i Tivedsskogarna. Dom tycks dock enligt uppgift från länstyrelsens rovdjursspårare redan börjat sin långa vandring tillbaks mot norr.

Man kan ju undra efter helgens smygflytt hur många vargar som naturvårdsverket redan har flyttat, eller satt ut i vårat avlånga land. Nu finns det förvisso ett beslut i regering och riksdag att vi ska ha våra stora rovdjur i Sverige. Jag tror säkert att de skulle gå att ha en stam på några hundra stycken, som hade reglerats genom licensjakt. Men nu när EU har lagt sig i det hela så verkar det som hela rovdjurs politiken har körts i sank.
Naturdemokraterna har nu JO-anmält NV för vargflytten för att dom inte har följt anvisningarna från regering och departdement.
Dom anser att länstyrelsen i Örebro län har avstyrkt flytt till området.
Detta med anledning av att man inte tror att två huvudkriterier för vargflytt kan uppfyllas:
”att lämpliga åtgärder kan vidtas så att berörda kan acceptera utsättningen av varg” samt ”där man har god erfarenhet av samarbete och av att lösa konflikter mellan olika intressen”,

Lånad bild på uppstoppad varg.

Bökigt.

I natt har de vart full fart på grisarna på åteln. Står nog över vakningen i natt, men i morgon ligger dom grisigt till. :-)

Älgpremiär.

Idag var vi några tappra få som trotsade vädergudarna och gav oss ut på lite kalvjakt. På förmiddagen släppte jag Buck. Han var efter älg, eller kanske gris, en kilometer in på grannmarken. Han var tillbaka efter en halvtimme och vi fortsatte frammåt där de hade varit älg synlig. Han lyckades inte klara upp de..

Men efter lite välbehövlig korvgrillning så gjorde vi ett nytt försök. Nu fick Zita känna på regnvädret. De hade även i denna såt vart älg synliga.
Vi tog oss sakta fram i motvinden. Lyckades under resans gång även kalla av henne när hon stack efter några hjortar.

Till slut så kom vi i rätt vind för älgarna. Tyvärr så var det inte lätt att höra henne i blåsten, men några skall lyckades mitt öra fånga upp innan de sakta drog i väg i gångstånd. Och efter bara 300 meter gick ko med kalv i pass.
Hållet va dryga tio meter, men de var ingen match för en säker skytt..... :)

Grattis Christer till kalven. Och jag blev också glad över denna, Zitas första älg.

Igår fick jag, efter att förstärkt väggen, upp trofèn från septemberjakten.

Ha nu alla en trevlig lördagskväll.

Julgris.

Då har man loggat in på bloggen igen. Va nästan så jag hade glömt hur man gjorde...

Efter en höst med en av gris sällan besökt åtel, så gjorde jag igår, efter påtryckningar av T.P, ett nytt försök. Jag var lite trög i starten, så jag var inte i pass förrän strax efter nio.
Men de var precis i rätt ögonblick jag kom dit. Hade inte suttit i mer än 4 minuter? innan det började grymta inne vid tjäreträdet. Och efter yttligare en minut så stod det två galtar på åteln..
Jag höll på den lite mindre. Den fick fart och sprang in i skogen. Jag hörde att den gick i marken strax invid tjärträdet. Bara att ringa in T.P som fick den stora äran att hjälpa till att dra fram den.

En liten lagom julgris på 61 kilo, så nu kan de bli vild skinka på julbordet.

Jag ringde till Jenny på J.P Hästveda, som jag nu mera skickar trikinproven till, och språkade lite. Hon vill helst att man tar provet på framläggen. Ska visst vara lättare att finna eventuella trikiner på vikdsvin där. På tamsvin, som inte rör på sig lika mycket, är njurtappen säkrast.

Älgjaktsvecka.

Första älgjaktsveckan avklarad. De har vart trevliga dagar i skog och mark i glada vänners lag.

Redan efter en timma på måndagsmorgonen så ficjk T.P äran att få fälla en fin kviga på sitt pass.
På tisdagen tog vi nya tag. Det dröjde inte länge innan det åter small. Denna gången var det I.K som fick äran att fälla en vacker tjur. Vårat sparande av tjurar under några år i skötselområdet tycks nu ge resultat, för detta är den största tjur under min tid i laget.

Grattis Ingvar till den.



Zita fick vara med och lugga lite i pälsen.

På onsdagen blev det ett par kalvar. Dom hade gått moderslösa i några veckor, så de var gott att dom blev fällda...

På torsdagen var det jakt hos Bolia. Fick en icke skjutbar tjur i knät...

Tack för en mycke trevlig jaktdag.

Älgjakt.

Så har vi då äntligen kommit in i oktober. Älgakten börjar för oss sörlänningar på måndagen. Har sett några stora tjurar runt våra marker nu i höst. Hoppas dom komer i pass på måndag morgon.



Man kan kanske inte hoppas på samma tur som jag hade i Jämtland för en månad sedan.

Men hundarna är i trim, så några trevliga jaktdagar blir det säkert.

Skitjakt på er alla.

Eftersök.

På torsdagskvällen blev jag uppringd av länsman starx efter tio på kvällen , som berättade att de hade skett en krock med en älg strax öster om samhället.

De var bara att klä sig för en natt i skogen och bege sig til platsen.
Väl frame där är man "förvånad" över att dom 2 som satt i bilen står på benen utanför bilen.
Enligt chafören hade älgen sprungit vägen öster ut en bit, sedan var det osäkert vart den hade tagit vägen. Jag gick vägen bort en bit, men kunde inte hitta något som tydde på skadad älg.
Selade på Buck. Han hittade genast vart älgen hade tagit vägen. Éfter hundra meter hitta vi mycke blod, så jag förstod att de var rätt älg vi spårade.
Vi spårade i dryga kilometern och såg lite blod med jämna mellanrum. Efter yttligare några hundra meter släppde jag Buck. Såg på pejlen att han vände efter några hunra meter. Fick då höra älgen som sprang cirka 50 meter in i skogen. Buck följde efter i en kilometer.
Där hände något som jag än inte vet orsaken till???? Buck sprang fram och tilbaka på ett gärde utan att jag hörde ett enda skall... Blev att leta upp bilen och köra ditåt. Väl framme där gick jag runt för att komma i rätt vind mot Buck. När jag var nästan framme vid Buck lyckades jag skrämma iväg en älg i den mörka natten...

Fick lockat in hunden och började kolla upp lite bättre där jag skrämt iväg älgen. Hitta blod i älgspåren som gick därifrån. Buck lyckades efter yttligare en kilometer ställa älgen.
Fick kört runt och började smyga, men skogen var tät och mörk. Var inne på cirka tretio meter utan att se någon älg. De flyttade sig åter cirka fem hundra meter, och där blev det fast stånd. Klock var då cirka halv tre, så jag hoppades bara att Buck skulle orka skälla tills gryningen. Strax efter fyra lessnade han och kom tilbaka.
Då åkte vi hem och fick sova en timme innan de var dags att åka till jobbet.

Väl där fick jag ring till C.G som kom med en ny och pigg hund.

Vi gick till platsen där Buck hade slutat på natten. Vi förstod på hans hund att de var nåt som ite stod helt rätt till på platsen. Jag smög försiktigt fram och kollade.

När jag var nästan framme fick jag sen älgkon ligga stilla på mossen. Geväret behövdes inte, älgen var död.....
Jag hade nog inte vågat skjuta den på natten, för det fanns inte mycke yttre skador på henne. Ändå gott att vi fann henne.

Måste bara citera hur mycke ett sådant här eftersök näms i Götebors Tidningens polisrunda..

"22.14. Alingsås.

En bil krockar med en älg på länsväg 190 vid Stora Mellby. Bilen blir totalkvaddad. Föraren chockas men behöver ingen ambulans för sig eller sitt tioåriga barn. Älgen springer skadad och blodig i riktning mot Nossebro. Jägare kontaktas för att spåra älgen.""

Polisens insats på platsen tog cirka tio minuter......