Äntligen!

Idag har det vart en strålande dag i skogen. Morgonen började med att vi jagade lite hjort och rådjur med en trevlig liten tax. Det va en ren fröjd att sitta på pass och lyssna på Svante när han drev dovhjort så att sjöng i skogen. Inte dåligt av en ettåring. Såg drevdjuren några gånger, men dom vill inte riktigt gå i pass. De blev i alla fall en stänkhjort fälld i ett av passen.

När jag väl var hemkommen vid middagstid så tog jag en sväng inåt skogarna med Zita för att försöka hitta nån snäll älg som vi kunde skälla på lite. Hittade färsk spillning och spår ganska snart. Zita gjorde några sökvändor utan att hitta nån älg. Tyckte de va lite ärkligt att hon inte hitta älgarna.
Men helt plötsligt så drog hon iväg en längre sväng. Och rätt snart så hördes hennes skall 300 meter bort. Trode först att det kunde vart hjort som hade kommit i vägen för henne. Men efter dryga 200 meters gångstånd så blev det fast ståndskall. Jag väntade en liten stund innan jag börja smyga fram. När jag var cirka ett hundra meter från Zita fick jag se en kraftig älgröv. Älgen vred upp sig i bredsida så att jag fick se att de var en skaplig tjur. Tyckte dock att Zita stod lite väl långt från älgen och skällde. Så jag smög lite närmare för att kolla lite bättre. Då fick jag se att det var en tjur till som hon skällde på. Den var också rätt bred i hornen..
Efter en halvtimme sökde Zita upp mig. Gav henne lite understöd så att hon gick tillbaka till älgarna. Väl där igen så skällde hon yttligare en kvart innan de blev oro i lägret och älgarna gick undan i gångstånd. Zita följde med en knapp kiometer.

Sedan kom hon snällt tillbaka till en lycklig husse.

Så man kan säga att det var kul att äntligen hitta ett par snälla älgar som tålde att bli lite utskällda en stund.