Onödig oro.

Så har vi då lagt ännu en vecka till handlingarna. Tänk vad ofta det ändå är fredag.. 52 stycken per år minst. :) Veckan har varit lugn och fin för Kvistabo'n, och imorgon lördag bär det iväg på jakt. Ska bli kul att få komma till en ny mark som ska vara rätt så rik på älg. Hoppas att Buck visar upp sitt rätta jag så att ståndskallet hörs vida omkring.

Ikväll så bar jag upp den säck med majs som jag inte orkade med förra fredagen till "foderplatsen". Det tar hårtr på betorna som Oskar körde dit för en vecka sedan. Idag var det fortfarande ljust när jag kom fram till åteln. Jag kunnde därför räkna alla hjortar som stod där i en hel "skock". 26 stycken kunnde jag räkna till. Inte konstigt att det går åt en massa mat.

Jag har ju gnällt lite på min åtelbelysning dom senaste veckorna. Inte så konstigt kanske att inte den har lyst så bra de sista. Batteriet var ju helt tomt idag när jag kom dit. Så min oro över AllmogeJakts åtelbelysning var helt onödig. Nu står där ett FRISKT batteri med 90 ah. Ska nog räcka till minst nästa fredag.

På Svenska Jägare Förbundets hemsida har Lars Nordmark skrivet ett öppet brev till Naturskyddsföreningen. Då jag helt och fullt delar hans åsikter har jag valt att HELT citera hans brev här på min sida.,

"Öppet brev till Naturskyddsföreningens ordförande:
Efter 50 år som medlem lämnar Lars Nordmark från Lindesberg nu Naturskyddsföreningen. Läs hans öppna brev till föreningens ordförande Mikael Karlsson.

Sedan nästan 50 år är jag medlem i Naturskyddsföreningen och Svenska Jägareförbundet. Natur och jakt har varit mina livsintressen. Medlemskap i båda dessa organisationer har varit naturligt då jag upplevt att dessa, om än inte alltid från samma utgångspunkter, strävat mot samma mål. För mig har det varit lika naturligt att spika fågelholkar som att jaga hare.
Tillsammans med mina jaktkamrater har jag varje år lagt ned hundratals arbetstimmar och tusentals kronor för att underlätta för skogens vilt att fortleva.
Vi har låtit ploga skogsvägar, släpat hö och ensilage på pulkor i djup snö, satt ut saltstenar, tillverkat och satt upp hundratals fågelholkar, byggt viltvatten, sprängt vattenhål, med hjälp av grävskopa avlägsnat vandringshinder i en laxöringsbäck, planterat salix och nypon med mera.
För oss har glädjen varit lika stor när en älg fälls som när rådjuren flockas runt en foderhäck eller de första fåglarna anlänt till det nya viltvattnet.

Alla sansade personer inser att människans påverkan på naturen redan är så omfattande att vi lämnat paradistillståndet bakom oss. Även naturen behöver stödjas av ett regelsystem för att fungera.

Det yttersta ansvaret för att vi även fortsättningsvis ska omges av en levande och livskraftig natur bär våra folkvalda. De ska forma det nödvändiga regelsystemet.
Sveriges Riksdag har i god ordning bestämt att vi i landet ska ha en vargstam om 210 individer. Det enda praktiska möjligheten att uppnå detta mål är jakt på samma sätt som jakt är huvudinstrumentet för att reglera våra övriga viltstammar.

Riksdagens beslut gillas inte av alla. Det är acceptabelt, kanske hedervärt att Jägareförbundet från sin utgångspunkt arbetar för en minskning av vargstammen och att Naturskyddsföreningen verkar för en större vargstam.

Det jag inte kan acceptera är att Naturskyddsföreningen, oftast genom sin ordförande Mikael Karlsson, helt saknar respekt för av Sveriges Riksdag fattade beslut om vargstammens numerär, utan tar varje tillfälle att chikanera och smutskasta de jägare som deltar i den lagligen påbjudna jakten.

Det hade varit ansvarsfullt om Naturskyddsföreningen hade uppmanat sina medlemmar att respektera Riksdagens beslut och använt sin kraft att kritisera de avarter som funnits i jakten och de metoder de så kallade vargkramarna använt för att sabotera jakten.

Naturskyddsföreningen hade kunnat vara en samlande organisation för oss alla med kärlek till naturen; fågelskådare, skogsvandrare och jägare.

Mikael Karlsson främst, har valt splittringens och konfrontationernas väg.
Så sent som förra veckan ifrågasatte Mikael Karlsson jägarnas skytte under årets vargjakt trots att de obducerande veterinärerna just konstaterat att några anmärkningar mot jägarna i detta avseende inte fanns.

Att Mikael Karlsson i klara verba skulle ta avstånd från det mordhot som i dagarna uttalats mot den kvinnliga jägare som i år sköt en varg är väl att förvänta sig för mycket.
Förhoppningsvis ingår mordhot ännu inte i Naturskyddsföreningens arsenal.
I en organisation som valt anarkins och konfrontationens väg hör jag inte hemma. Jag begär därför efter nära 50-årigt medlemskap mitt utträde ur Naturskyddsföreningen. Med Diana hoppas jag ännu några år få vandra och även med hennes gillande spika ytterligare några fågelholkar.
Lars Nordmark, Lindesberg " "

Hoppas ni alla nu fär en trevlig helg..